God karl tar hand om sin fru

Det var bra länge sedan det skrevs något här... Jag vet vad ni tänker där ute i stugorna - "Men för bövelen, vet hut och skämmes karl!". Det är uppfattat, och jag skäms. Men bara lite. Det har varit mycket jobb, mer jobb och det där som kallas "livet" som varit i vägen.
Nåväl, nog om det.

Häromdagen var vi iväg för att se till att min bror blev ordentligt bortgift och därmed slutar leva i synd. Halleluja broder! Under denna glada tillställning slog katastrofen till....eller tja, det kunde blivit en katastrof om jag inte varit som jag ju faktiskt är. Frugans förtjusande sjal fastnade i ett spänne på hennes likaledes förtjusande bröllopsklädsel, och en maska av gigantiska, ja nästan bibliska, mått drogs ut. Som tur var går jag inte ens på bröllop i finstass utan att ha minst en kniv på mig, så med en fällkniv i högsta hugg gick jag loss på den lokala floran (en av de märkligt buskklippta ekarna för att vara exakt) i parken och täljde mycket snabbt ihop en liten virknål. Den var av enklaste tänkbara modell, men den var precis vad som behövdes för att sjalen skulle kunna räddas och bröllopet fortgå utan vare sig gråt eller tandagnisslan.

Så här skriver min kära hustru om händelsen
Och kan man tänka sig att nedanstående bild på sjal och nödvirknål är skamlöst norpad från hennes blogg :)

Så årets sensmoral är nåt i stil med att du ska aldrig gå hemifrån utan en kniv...eller en Tobbelobbe...välj själv :)

Höganäs, nästa. Nästa station, Höganäs.

Det har inte hänt mycket på bloggen den senaste tiden. Jag skyller helt fräckt ifrån mig med att jag har jobbat, jobbat och sen jobbat lite till. Dessemellan har det varit bröllopsplanering och lite jakt (bockpremiären har ju trots allt varit. Viktiga saker det där).

Men, jag har mot all förmodan inte helt legat på latsidan gällande det som är viktigt - slöjdandet. Här ser ni det det senaste jag gjort, och allt kommer att finnas på stickfestivalen i Höganäs i helgen. Ok, jag ljög just lite - 4 av knapparna är gamla alster som fick vara med på bild bara för att inte bli ledsna. Men resten är faktiskt helt nya kreationer.

Fattigskogsförberedelser

Fler grejer inför Fattigskogen. Det blev en fläderknapp till, och en virknål i fläder - det är den raka, kilformade.
Sen är det en virknål i "vanlig" ek - det är den ljusaste av dem.
Slutligen har vi något av en kuriositet - en virknål gjord av ljung. Ja just det, den där meningslösa spretiga lilla tingesten till undervegetation som knastrar under fötterna i skogen. När jag röjde fram mer av tomten här på torpet växte det riktigt grov ljung som jag tog tillvara på i förhoppningen om att det skulle gå att göra nåt av den. Och det gick det ju!

Knäppt

Så var det då återigen dags att plocka upp en kasse knappar ur oljebadet. Träslagen är, från vänster, fläder, björk, ek och sen lite björk igen.

Tanken är att dom här små liven kommer åka med världen bästa Visalisa till Fattigskogen för att där säljas till de hungrande massorna. Let them eat cake!

Newsflash!

Halleluja, prisa Ulrika, här kommer...eh...bloggreklamen? Jag fick reda på att jag (eller i all rättvisa kanske snarare min blogg) varit veckans bloggtips i Stickameras nyhetsbrev. Hur tufft är inte det på en skala? Nästan lika tufft som Chamberlains bajonettanfall vid Little Round Top (Se där, nu gav jag er något Tobbigt att googla också. Jag sprider Tobbigheten över jorden, en stickerska i taget. Ett gott dagsverke!). Tack Ulrika!

Trots massiva mängder av annat arbetande av olika slag så händer det ändå ett och annat i verkstan.
I mitten av bilden ser man några knappembryon med hål i sig - det är fläder, och hålet kommer sig av att kärnan i fläderträ är porös som en tvättsvamp.
Till höger ligger lite blivande knappar av björk, och pinnarna till vänster ska bli skaft åt virknålar i metall för den som tycker om hårdare tag i sin virkning.

Boooooom!

Det blir långsamt lite mer slöjdat, men just nu går det lite långsamt på grund av många saker - viktigast av dessa syns på bilden här:

Ikväll var det så dags, första testskjutningen. Åtminstone första för mig - den har nog avfyrats rätt många gånger sedan den tillverkades under 1800-talets andra hälft.

Ett fin-fint foto som min tappra fotograf tagit precis i avfyringsögonblicket när jag skjuter med min gamla fina svartkrutsrevolver. Ser ni, ser ni hur vackert det blixtrar och hur krutröken förbereder att lägga sig över nejden. Attans otur att det inte går att inkludera krutlukten i bloggen...

Jag borde dock skämmas över att ens våga tänka tanken att begå premiärskjutning med den iförd så tidsvidriga kläder (för att inte tala om huvudbonaden). Men bot och bättring utlovas. Jag ska allt klä upp mig som en riktig kobåjjsare och lägga lite Lützendimma över torpet och se till att min tappra fotograf utför sitt värv till allmänhetens stora glädje. Men det får bli en annan gång.

Missing In Action

Jag inser att jag tydligen ramlade ur reservatet, saknad i strid och allt det där. Man skulle ju kunna önska, eller till och med tro, att det beror på att jag har tagit mitt pick och pack för att vaska guld i Kalifornien, eller gräva diamanter i Sierra Leone, eller att jag bara ligger i hängmattan och dricker öl och inte orkar ta mig därifrån.

Den bistra sanningen är dock tyvärr mycket mer mundan än så - jag har jobbat. Jo minsann, Kungsbacka har tydligen ett enormt behov av sin sheriff, så natt in och natt ut har jag hållit ordning på stället. Verkstaden gnydde dock lite väl högljutt över att bli lämnad ensam och övergiven, så för några dagar sedan fick jag allt snällt släpa min sömndruckna lekamen dit ut för att blidka slöjdandarna. Resultatet fiskades upp ur oljan för några minuter sedan och kan beskådas nedan.

Jag har även sågat upp lite råmaterial som jag hoppas ska bli några hejdundrande fina knappar vad det lider.
Nåväl, till nästa gång!

Fynd!

Ser man på, jag hade närapå glömt bort att dom här små rackarna låg och gonade sig i oljebadet. Nu är det slut med det, och deras nytorkade kroppar visas nu upp för allmänt beskådande.

Rykande åtgång

Som jag skrev i förra blogposten så såldes alla mina knappar igår. Jag borde dock ha smäll på fingrarna eftersom jag inte lade upp en enda bild eller nåt från WWKIPD Kyrkås där det hela ägde rum. Lyckligtvis har min slöjdhallick, korrespondent och fotograf Visalisa nu fixat det åt mig. Enjoy!

Här kan man se lite av Visalisas mönster och annat, och upplagt för försäljning är mina virknålar och knap...oh wait, knapparna hade visst redan sålts av till nya lyckliga ägare. 

Ah-ha! Här lyckades Visalisa hitta och ninjafota några av de snabbsålda alstren innan de packades ner och försvann ut i världen. Visst ser dom glada ut? Speciellt den översta då.

Button up!

Första omgången sålde ju slut innan någon hann säga "hoppsan!", så det var bara till försöka få till några fler innan jobbet.
Här ligger dom nu och skvalpar i sin oljiga nyföddhet!